torsdag 25 november 2010
Valet är över – stämningen är hög
Diskussionerna om välsignande av ”homopar” och utskrivningarna, som följde därpå, gav energi åt dem, som ville påverka till förmån för kyrkan och alla mänskorna där. Det är bra att man väcker opinion. Utan den hade vårt kyrkoval gått oss omärkt förbi. Jag har träffat några bekanta, som sagt att de inte tidigare har röstat i ett kyrkoval men i år röstade de och kandidaterna var engagerade till tusen. Jag tror att kandidaterna började aktivt tänka på ärenden, som de vill jobba för i församlingen.
Valdagen blev en aktiv och trevlig dag. Man kom till röstningsstället med hela familjen, och de unga 16-åringarna instruerades hur de skulle göra. Efter röstningen kunde man se familjen välja ploj- knappar till ungdomarna. Knappen med enbart 16 på blev favorit. Däremot tyckte jag att Första gången inte var så lyckad text i och med att man kan associera till annat här i livet. Även valkaffet togs emot med glädje.
Inom Åbo svenska församling röstade ungdomarna flitigt, men så finns det också en aktiv ungdomsverksamhet i församlingen. Tre personer under 30 år blev invalda till församlingsrådet och jag hoppas det syns i vårt arbete. Men innan vi börjar med den nya sammansättningen så ska vi ta farväl av dem som lämnar sina förtroendeuppgifter. Vi har i mitten av december sista mötet och efter mötet äter vi en bit mat och tackar varandra för gott samarbete.
Jag känner mig inspirerad inför den nya perioden och tacksam för att jag blev invald. Att bli invald känns stort och jag upplever att församlingsmedlemmarna har gett mig ett viktigt förtroende, som bör förvaltas väl.
Det känns extra ansvarsfullt då man själv är en av dem, som ”har varit med förr och nu intar de gamlas plats”. Att det sker byten av medlemmar är lika nödvändigt som nya strategier för verksamheten. Det måste komma in nya idéer och nytt sätt att se på saker och ting. Ta bara som exempel välsignande av par av samma kön. Jag har ändrat åsikt med åren och nu tycker jag att det viktigaste i ett förhållande är kärleken och att man trivs tillsammans.
Jag vill jobba för en fungerande Åbo svenska församling, så att den är till glädje och stöd för församlingsmedlemmarna.
Lillemor
tisdag 23 november 2010
Tack för engagemanget!

Så är församlingsvalet förbi. Ett och ett halvt års arbetsinsats har kulminerat och planat ut. Det känns lite som på julafton när alla presenter är öppnade.
Mest på ytan finns ett Tack. Tack till alla som ute i Svenskfinland jobbat med valet. Både församlingsanställda, förtroendevalda, de som jobbat som supportrar och stött valet, de som ställt upp som kandidater, de som röstat. Valdeltagandet steg med över tre procentenheter till 17,1 %. På många håll hade man satsat på att ha röstningslokaler i köpcenter och skolor, och man upplevde att det var lyckat.
En annan orsak till glädje är att de unga i Borgå stift röstade aktivare än i de andra stiften i medeltal. Av 16-17-åringarna röstade över 17 000 i församlingsvalet i hela landet. Det är 14,9 procent i den ålderskategorin. I Borgå stift röstade 15,8 procent av 16-17-åringarna. Bland stiftets församlingar var de unga mest aktiva i Korsnäs (37 procent), Karleby svenska (32,8 procent) och Larsmo (32 procent).
Andelen invalda under 30 år ökade bland de förtroendevalda till 8,5 % (Ca 6 % år 2006). Siffran för Borgå stifts del är dock bara 4,5 %. Den låga siffran kan säkert ha ett samband med att många unga flyttar till en studieort i Vasa, Åbo eller Helsingfors, och därmed har svårt att engagera sig i församlingslivet i den gamla hemförsamlingen. I Borgå stift kan personer upp till 30 år påverka via Ungomens kyrkodagar, vars ställning har stärkts. Trots det skulle det vara viktigt att unga också finns med i de lokala församlingarnas förtroendeorgan för att bidra med sitt synsätt och sin kunskap.
Som helhet lyckade valet bra – tack för det! Simon
fredag 19 november 2010
Om fyra år igen!

måndag 15 november 2010
Idag gäller det!
Det skulle vara bra om man efter valet kunde följa med sina kandidater. Om man regelbundet kunde kontrollera vad de gör i fullmäktige skulle det vara enklare att rösta om fyra år. Om man skulle vara nöjd med kandidatens arbete kunde man rösta på honom eller henne på nytt. Men få av oss är säkert så aktiva att de håller kontakt med kandidaten och kollar upp hans eller hennes arbete. Man kunde ju be kandidaten blogga om sitt arbete i fullmäktige.
Det här valet visade att man kan engagera människor att göra någonting för kyrkan. Frågan är vad kyrkan tänker göra mellan valen för att engagera människorna. Kyrkan erbjuder möjligheter till till exempel frivilligt arbete. Nu skulle vara en bra tidpunkt att göra reklam för den verksamheten.
Katja Hintsanen
torsdag 11 november 2010
Nu har arbetet börjat!
Mitt motto lyder: det kan inte vara så illa att det inte skulle föra något gott med sig. Jag tänker tillbaka på utskrivningarna, vi kanske måste byta kurs inom kyrka eller tänka om. Läste att någon angett som orsak till utskrivningen helt enkelt att kyrkan är för liberal. Där ser man, man har olika uppfattningar om hur vår kyrka är. Det är kanske inte så galet att några tusen mänskor skrev ut sig, det kan föra med sig gott både för dem och för kyrkan.
Kandidaterna från Åbo svenska församling presenterade sig för publik och för varandra den 27.10. Man bad oss kandidater berätta om våra visioner inför vårt arbete som förtroendevalda. Alla hade visioner för framtiden och alla tyckte att det på något sätt var tråkigt att så många lämnat kyrkan. Min största vision är att Åbo svenska församling består, blir kvar, inte slutar betjäna församlingsmedlemmarna. Det är ständigt nedskärningar och indragningar av olika verksamheter i vårt samhälle, men jag hoppas att inte vår församling råkar ut för det. Vår församling är liten, men den är livskraftigt och positiv. Det får inte komma gränsdragningar för en församlings existens.
I den kyrkliga samfälligheten, dit alla församlingar från Åbo och St Karins hör, har vi behandlat fördelningen budgetandelar. På ett höstmöte, då vi diskuterade fördelningen, knorrade ingen över att Åbo sv, församling skulle få ett extra anslag på grund av utgifter för församlingen ”småskalighet”. I dessa sammanhang förstår man vår församlings dilemma att vara liten och med ett annat språk än majoritetens. Svenska böcker är dyra och vi kan inte tillgodogöra oss andra församlingars mängdrabatter och stora beställningsmängder. Och visst har vi en speciell ställning i fullmäktige. Vi fyra, som representerar Åbo svenska, sitter i första raden och har dubbel uppsättning av psalmböcker. Vi kan välja på vilket språk vi vill sjunga inledningspsalmen och vi har rätt att välja på vilket språk vi deltar i mötet. Dessutom är alltid en av oss protokolljusterare tillsammans med en från en annan församling. Under en fyra års period hinner var och en av oss vara protokolljusterare ganska många gånger medan de övriga hinner högst en gång.
Åbo svenska församling ska vara en självständig församling och satsa på dem som mest behöver stöd och hjälp. Här ser jag att vi förtroende valda borde komma mera med i verksamheten. Vuxen polen är bra, kyrkvärdarna är bra och ett aktivt deltagande i gudstjänsterna är bra. Nu gäller det bara att se vem av oss som går med och jobbar för en ännu bättre församling. Jag tro att var och en av oss som hör till en församling har tänkt tanken: vad borde vi göra för att göra församlingen attraktiv för församlingsmedlemmarna.
Lillemor
Regnbågsvänliga kandidater i stiftet
Om kyrkomötet godkänner bön för homosexuella par är det ett viktigt steg mot att upphäva kyrkans diskriminering av homosexuella. Väljarna i församlingsvalet kan bidra till nästa steg. De kyrkliga förtroendevalda som nu väljs skall om två år i sin tur välja ombud i nästa kyrkomöte.
Konstitutionsutskottet konstaterar att det inte ännu finns tillräcklig enighet för att införa välsignelse av homosexuella par. Jag hoppas att redan nästa kyrkomöte kan uppnå den 3/4 majoritet som behövs för ett välsignelseformulär.
Eftersom många har frågat hur man kan hitta regnbågsvänliga kandidater använde jag hela måndagen till att gå genom kyrkans kandidattest för att få reda på vad kandidaterna i stiftets församlingar har svarat på en fråga om samkönade par.
Resultatet var hoppingivande. Av de 510 kandidater som svarat på frågan stöder 228 välsignelse eller vigsel av samkönade par och 59 förbön. Bara 52 godkänner varken välsignelse eller förbön. 171 kandidater hade inte svarat på hela testen eller lämnat frågan om homosexuella obesvarad.
Sammanlagt 1300 kandidater är uppställda i de 49 församlingar där det hålls val. Kandidaterna i 19 församlingar hade en möjlighet att svara på frågan om samkönade par. Största delen av församlingarna hade inte använt testet och några hade lämnat bort denna fråga.
Det är främst större stadsförsamlingar som har anlitat valmaskinen. I dem är många kandidater för välsignelse eller förbön och mycket få säger nej till bådadera. Det finns antagligen fler kandidater som inte godkänner välsignelse eller förbön bland dem som av olika orsaker inte har svarat på frågan.
Ulf Särs
tisdag 9 november 2010
Flytta bort
Jag har funderat att fråga på jobbet om mina kolleger har röstat i valet eller om de tänker göra det under den egentliga valdagen. Men att ställa en sådan fråga är som att fråga hör du till kyrkan. Det kan vara en privat sak för många som de inte vill diskutera på jobbet.
Men kanske det är nu vi ännu måste våga prata om valet. Det är ju trots allt ännu möjligt att rösta om någon ännu är tveksam. Kanske det finns många som kunde rösta om någon bara skulle diskutera med dem och förklara varför det är viktigt att rösta. Det kanske finns en massa människor som tänker att det inte har någon betydelse att de röstar. Nu kan vi ännu försöka påverka!
Katja Hintsanen
fredag 5 november 2010
Du har en trumf på hand då du röstar i kyrkovalet
.jpg)
Mitt motto lyder: det kan inte vara så illa att det inte skulle föra något gott med sig. Närmast tänker jag på utskrivningarna ur kyrkan. Så här kan vi inte fortsätta, jag menar att vi måste ta reda på vad kyrkan kan göra för oss. Jag gick in på Åbo svenska församlings hemsida och tittade och funderade på vem eller vilken grupp som saknar program under veckan. Kunde inte komma på någon grupp, som inte skulle vara med. Man kan alltid göra mera för någon men i stort sätt har alla åldergrupper möjlighet att delta i ”Åbo svenskas” program.
Jag är själv väldigt trög, har svårt att acceptera nya moden eller börja använda nya apparater. Ta till exempel digikameran. Jag har alltid tyckt att en kamera ska ha film och att man tar ett begränsat antal bilder. Och alla foton limmas in i albumet, som sedan visas för släktingar och vänner. Men det har skett en produktutveckling och nu tycker jag att det inte finns något bättre än digikamera, med vilken man tar flera hundra bilder av vilka man väljer enbart de bästa.
Det sker förändringar i samhället, men det tar tid att accepterar det nya. Det måste komma något nytt, som tränger undan det gamla, för att få fotfäste hos mänskorna. Det här tror jag att behövs i kyrkan också. Man måste ta till sig nya saker, man vill inte ha det gamla längre. Jag tänker fortfarande på kameran. Avsikten är att ta foton med den, utförandet än nästan det samma som tidigare men digikameran ger dig hundra gånger flera möjligheter. Kyrkan kan också förändras och ge medlemmarna flera möjligheter men budskapet består. Vi måste bara acceptera det.
Genom att rösta har vi möjlighet att delta i utvecklingen av en kyrka, som betjänar oss alla.
Lillemor
torsdag 4 november 2010
Färg på novembermörka gator och vägar
Den här veckan har det känts roligt att se församlingsvalsreklamen lysa upp de novembermörka gatorna. Lite färggranna ljuspunkter i mörkret och rusket när jag vandrat hem från jobbet längs Alexen.
Förra veckoslutet på bokmässan hade de färggranna plojknappar som tryckts med tanke på församlingsvalet strykande åtgång. Det var roligt att se hur olika grupper fastnade för olika teman. Och inte sällan var det färgen som avgjorde.
En kul grej var att knappen med temat ”En för kyrkan och en kyrka för alla” tycktes gå bra hem hos vuxna finskspråkiga medan den inte var speciellt populär bland ungdomar, oberoende av språk. Kanske var det så att orden ”en kyrka för alla” sitter speciellt bra efter de senaste veckornas diskussioner i offentligheten.
För visst verkar det som om folk låtit sig beröras av de senaste veckornas diskussion i medierna. Och vill påverka genom att rösta. För nu är ju faktiskt folk i rörelse, till valurnorna ute på stan, i skolor och lite här och var.
Det ska bli verkligt spännande att se hur valet gått, då om drygt en vecka när också de egentliga valdagarna är förbi.
Åsa Holmvik
tisdag 2 november 2010
Snabba ryck
Jag visar mitt körkort och får två röstsedlar, en vit och en orange. Jag går in i röstningsbåset och skriver ner de rätta numren. Sedan sätts sedlarna in i ett kuvert och så ska jag fylla i ett följebrev. Det är på finska och när jag frågar om jag ska fylla i det trots att jag hör till en svensk församling får jag äntligen service på svenska. Jag får veta att jag ska vända om blanketten och fylla i den svenska sidan. När följebrevet är ifyllt åker det in i ett kuvert tillsammans med det lilla kuvertet. Nu har jag röstat!
Jag skulle gärna ha fått mera service på svenska, men som tvåspråkig klarade jag nog av de finska instruktionerna också. Min församling skickade information om förhandsröstningen. Där stod några exempel på var man kan rösta och så fanns det en lista med kandidaterna. Det var fint att få brev från församlingen. Jag tror att många som inte har känt till valet kan bli lockade att rösta när de får brev från församlingen. Nu gäller det att uppmuntra alla vänner och bekanta att rösta! Det blir spännande att se om min kandidat kommer in!
Katja Hintsanen
Har kyrkan en framtid?

Igår (1.11) ordnade Åbo svenska församling en debatt mellan minister Stefan Wallin och biskop em. Gustav Björkstrand. Debattens tema var ”Har kyrkan en framtid?”.
Det var en intressant debatt och den väckte många tankar. Men när jag tänker på debatten så slås jag över hur de ständigt vill hitta gemensamma svar i sakfrågor. Man kunde se hur en politiker och en kyrkans man försökte finna svar som förenade. I diskussionen kom de nära varandra och kompletterade varandras svar på ett fint sätt. Debatten gick aldrig het utan de ville båda diskutera de frågor som kyrkan ställs inför och verkligen komma underfund med vad kyrkans framtid är.
Debatten fick mig att tänka att alla kyrkliga debatter borde gå till på detta sätt. Vi borde sätta oss ner och försöka tillsammans hitta vägar vidare. Vi måste stanna upp i våra egna spår för att se vad andra har att säga om en viss kyrklig fråga. Vi måste komma tillsammans för att gemensamt tackla de utmaningar vi ställs inför.
Församlingsvalet är en sådan gemensam satsning. Vi tar vårt ansvar som församlingsmedlemmar och väljer (förhoppningsvis) omsorgsfullt de som vi vill skall vara församlingens förtroendevalda. Vi ger genom detta de förtroendevalda ett ansvar att samlas och ansvarsfullt diskutera kyrkans framtid och att hitta gemensamma lösningar för de utmaningar vi ställs inför. Och vi vill ju naturligtvis att de bjuder in oss i diskussion efter att de blivit valda. Vi har mycket att diskutera och jag ser med iver fram emot diskussionen.
Fredrik Portin
måndag 1 november 2010
Makten har getts åt de unga! Idag får 16-åringar rösta för första gången i Finlands historia
Dagen inleddes med brandtal om de ungas nya påverkningsmöjligheter vid Tre smeder i centrala Helsingfors. Stämningen på platsen var positiv och förväntasfull och många passade på att fylla magen med varm gröt. NAVI gruppen vid Nuorten Keskus var arrangör för jippot.
Det är nu det börjar!
Sök fram en för dig lämplig kandidat med hjälp av kandidattestet.
Du kan rösta på vilken förhandsröstningsplats som helst, du behöver alltså inte rösta på din egen församlings område. Kolla förhandsröstningnsplatserna här.
Kolla varför du ska rösta på filmer gjorda av ungdomar för ungdomar.
måndag 25 oktober 2010
Stanna kvar och rösta!
I ett pressmeddelande konstaterade rörelsen att utträdet var beklagligt men förståeligt. Utträdet var ett uttryck för att medlemmars rättskänsla hade kränkts. Det visar att kyrkans problem inte är homosexualiteten utan att kyrkan framstår som fördömande och ojämlik.
Rörelsen uttryckte också sin förvåning över att kyrkostyrelsen meddelade att de som utträtt inte fick rösta, i stället för att uppmuntra dem att komma tillbaka. Till vår glädje meddelade kyrkostyrelsen inom kort att de som utträtt efter 15.8 får rösta och bad församlingarna visa att de bryr sig om dem och tar deras beslut på allvar.
Vår uppmaning är naturligtvis att det är bättre att stanna kvar i kyrkan och försöka påverka den inifrån. Fredag 22.10 deltog flera hundra människor i centrala Helsingfors i en demonstration med budskapet: En kristen fördömer inte kärlek. Homofientlighet hör inte hemma i kyrkan.
Det kändes fint att i ett sådant sammanhang sjunga Räck mig din hand vi har samma väg att gå! Räck mig din hand vi har samma mål att nå! Glöm allt som skiljer och låt oss tänka på: Vi behöver alla varann!
Kom alla inleder sin riksomfattande valkampanj måndag 1.11 kl 17-18 i Glaspalatsets hörn i Helsingfors. Alla kandidater och väljare i huvudstadsregionen är välkomna!
De senaste dagarna har en stor del av min tid gått åt till att per e-post och telefon kontakta kandidater för att få dem att ställa upp på Kom allas kandidatlista på www.tulkaakaikki.net. Listan upptar redan nästan 400 kandidater i över 90 församlingar, av dem 14 församlingar i Borgå stift.
Ulf Särs
Där vi är
Vid riksdagsval och kommunalval brukar politikerna alltid ordna valjippon vid köpcentret nära mig. De bjuder på soppa och kaffe, delar ut valreklam och pratar med folk. Varför kunde inte församlingarna göra på samma sätt? Det finns säkert många som skulle uppskatta att församlingen skulle visa sig i förorterna.
Jag försökte hitta en lämplig kandidat med hjälp av Kyrkostyrelsens kandidattest. Åtminstone med min långsamma dator avbröts förbindelsen när jag skulle kolla vad den kandidat som var lämpligast tyckte. Kandidattestet öppnade idag på forsamlingsvalet.fi. Det är bra att det finns ett test och hoppeligen börjar det fungera smidigare också med långsamma datorer. Jag fick senare höra att kandidattestet varit överbelastat och därför var långsamt. Nu borde det fungera bättre...
Katja Hintsanen
lördag 23 oktober 2010
Debatt 1.11
onsdag 20 oktober 2010
Engagerade kandidater
Och engagerade är kandidaterna. Några har frågat hur de ska skriva eller hur går valkampanjen till. Man vill ut på fältet och träffa folket. Det är ju så vi borde jobba som förtroendevalda. Vi borde ut bland församlingsmedlemmarna och fråga dem vad de vill och vad de önskar av sin egen församling. Detta skulle ge god grund för verksamhetsplanen i församlingen.
Alla kan vi givetvis inte nås på detta sätt och vi känner inte till alla som behöver stöd och hjälp. Ibland funderar jag på dem som skriver ut sig från kyrkan. Tror de möjligen att enbart vissa förrättningar ingår i församlingens verksamhet. Vid skrivandets stund hör jag nyheterna där det berättas att rekordmånga har skrivit ut sig ur kyrkan pga. en diskussion i TV:n om homosexuella. Jag vet inte vad de har diskuterat men är detta nu fråga om inställningar till våra medmänskor.
Nu har jag haft några dagars paus i skrivandet, kunde inte tro mina öron då jag hörde nyheterna, men nu förstår jag inget alls. Nu är de över 20.000. I och med att församlingsmedlemmarna skriver ut sig ur kyrkan så förlorar de sin möjlighet att påverka. De låter helt enkelt andra styra och ställa i kyrkan. Jag tycker att de, som är missnöjda, borde stanna kvar i kyrkan och jobba för en kyrka och församling som passar oss alla. Ett första steg i rätt riktning är ju att rösta i församlingsvalet. Kom med och var aktiv och låt inte andra ta ifrån dig dina rättigheter. Rösta i valet och håll kontakt med församlingen genom de förtroendevalda.
Snart börjar förhandsröstningen!
Lillemor
måndag 18 oktober 2010
Påverka inifrån
Jag tänker rösta i församlingvalet och inte skriva ut mig ur kyrkan.
Förra veckan började detta inlägg spridas på Facebook bland vänners statusuppdateringar:
Jag tänker rösta i församlingsvalet och inte skriva ut mig ur kyrkan. Det är inifrån som man skapar förändring. Sprid detta i din status.
Det är många som skriver ut sig ur kyrkan just nu. Man reagerar på uttalandena om homosexuellas rättigheter i debattprogrammet Aktuella tvåan, som sändes tisdagen 12.10 i YLE TV2.
Det är tydligt att tittarna format åsikter om kyrkan på basen av innehållet i detta TV-program. Man vill opponera, och reaktionen är att man skriver ut sig ur kyrkan. Samtidigt mister man sina möjligheter att inom kyrkan påverka i den sak man reagerat och irriterat sig på.
Kyrkan är en demokratisk institution. Medlemmarna har rätt att välja de personer som ska representera deras åsikter i de beslutande organen. Varje enskild 16 år fylld medlem har möjlighet påverka genom att rösta. Man kan svårligen säga att kyrkan har en röst, eller en åsikt, eftersom kyrkan utgörs av dess medlemmar.
Då makten har getts till folket är det alltså en brokig skara med olika tankar, idéer och önskningar som för kyrkan framåt. Och jag tänker påverka vem som är med där. Församlingsvalet i november är ett tydligt och klart sätt att ta ställning för hur man vill att ens kyrka ska se ut.
Jag röstar alltså, och skriver inte ut mig ur kyrkan. Jag röstar för att jag vill att min församling ska likna sina medlemmar. För att jag vill påverka, inifrån.
Simon Lampenius
lördag 16 oktober 2010
Vem får rösta?

När jag har reflekterat över årets församlingsval spenderade jag en hel del tid med frågan vem som detta val är riktat till. Vem är det egentligen som är välkomna att rösta i detta församlingsval?
Det finns naturligtvis det enkla svaret – Alla som är konfirmerade medlemmar av evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har rätt att rösta. Men när man tänker på hur många som inte är aktiva i kyrkans verksamhet kunde man göra ett argument för att endast de som deltar i församlingens verksamhet är välkomna in i röstningsbåset eftersom de är de enda som verkligen bryr sig om församlingens gemenskap. Ett slående argument, tänkte jag. Men efter en stund kom jag på att jag hade fel.
Jag tror att fler människor berörs av församlingarnas arbete och dras till verksamheten än vi ofta tror. Fortfarande låter människor i stor utsträckning döpa sina barn, man gifter sig i kyrkan och när en nära anhörig dör blir det oftast en kyrklig jordfästning. Man besöker gravgårdarna som kyrkan handhar aktivt, man uppmuntrar sina barn att gå i skriftskola och konfirmera sig, man uppskattar kyrkans diakoniarbete och betalar troget varje månad sin kyrkoskatt. Och är det inte så att många, precis som kyrkans mera ”synliga” medlemmar, stannar upp i hemmet, på jobbet, i bilen, på bussen eller var de än må befinna sig för att be en kort bön till vår gemensamma Fader?
Med detta i åtanke vågar jag påstå att de allra flesta medlemmarna är aktiva i kyrkans verksamhet. Vi är alla en del av gemenskapen och under församlingsvalet får vi alla en chans att uttrycka vår vilja och göra vår gemenskap mera levande.
Fredrik Portin
fredag 15 oktober 2010
En enkelt funtad församlingsmedlem
En av mina vänner svarade. Hon skrev ”Kära församlingsvalsförsäljare! Om du vill få mig att rösta, berätta hellre när och hur jag möjligast lätt kan göra det. Kandidaten kan jag hitta själv. H. En enkelt funtad församlingsmedlem.”
Hon lyckades nog få ner mig på jorden igen. Men om en stund vaknade frälsaren i mig igen och jag sms:ade henne om att förhandsröstningen är 1-5.11. Sedan meddelade jag henne att hon kan kolla var hon kan förhandsrösta på forsamlingsvalet.fi/forhandsrostning.
Det går ju bra att rösta var som helst i Finland under förhandsröstningen, men under den egentliga valdagen 14.11 och i vissa församlingar också den 15.11, ska man rösta i sin egen församling. Vi har alla nu ett ansvar att sprida vidare information om församlingsvalet. Vi borde låta budet gå till alla våra släktingar, vänner och bekanta om att ett viktigt val är på kommande och att vi nu har en chans att påverka!
tisdag 12 oktober 2010
Också en röst gör skillnad
Härom dagen diskuterade jag med en kollega om varför vi röstar. Båda var tämligen eniga om att vi röstar för att man ska. Men diskussionen och frågan levde kvar i mitt huvud - det är ju ändå inte bara plikten som får mig att rösta.
Jag inser småningom att jag faktiskt tror att en röst kan göra skillnad, annars skulle jag inte gå och rösta överhuvudtaget.
En annan diskussion med en vän gör sig påmind. Hon berättade att hon låtit bli att gå och rösta i ett val. Orsaken minns jag inte men det kan gott och väl ha varit brådska och svårighet att hitta tid att gå och rösta. Senare kunde hon konstatera att hennes röst hade avgjort valet - om hon hade röstat hade en annan person blivit vald.
Så kan det alltså också bli. En enda röst kan avgöra valet. En röst gör skillnad. Din röst gör skillnad. Alltså - rösta. Under förhandsröstningen den första fem dagarna i november finns troligen röstningsställen som inte ligger så lång från dina vardagliga vägar.