Stora beslut i fullmäktige

Att Sandudds begravningsplats är värd ett besök kunde jag konstatera senaste vecka. Jag tillbringade arbetsveckan i Helsingfors och hade gott om tid om kvällarna eftersom jag slapp hemsysslorna på hotellet. Det fanns gott om platser och evenemang att besöka i en så stor stad som Helsingfors, men jag valde kultur med kyrkligt förtecken. Mitt val föll på Sandudds begravningsplats, ett val jag varken ångrar eller glömmer. Min första tanke var att bara besöka president Urho Kekkonens grav, men det blev mer en så. Vid porten läste jag informationen på anslagstavlan och kollade också kartan över begravningspalatsen. Platsen är lång och smal och består av många små vackra ”begravningsplatser”, träden var gröna och blommorna vackra.
Jag hittade Kekkonens grav vid lilla kapellet. På hans grav stod en jätte sten, man kan inte kalla den för gravsten i vanlig bemärkelse utan det var en sten, som täckte hela graven. Den var stor, svart och vackert utsmyckad med ett ”veck”. Jag var nöjd med mitt besök, jag kunde bekräfta att vår första natt i vårt egnahemshus i Åbo blev Kekkonens sista vid livet. Han somnade in den 31.8. 1986.
Det kändes bekant att läsa den lilla skylten vid porten; Helsingfors Kyrkliga samfällighet. De har samma som i Åbo, där många församlingar bildar en samfällighet.
Jag vandrade vidare och kom till konstnärernas kulle. Det blev intressant besök. Åke Lindman, Leif Wager, Walton Grönroos, Erik Bergman och många andra kända konstnärer i Finland var begravda där. Det är ju personer jag endast sett på TV, men nu har jag besökt deras gravar.

Jag beundrade stort denna vackra plats under min vandring och tänkte samtidigt på de beslut, som fattas i samfällighetens fullmäktige. Det är ofta beslut om stora summor och många gånger kan det vara svårt att föreställa sig vad slutresultatet blir då man t.ex. besluter om pengar för utbyggnad av en begravningsplats. I Åbo har den svenska församlingen fyra platser i fullmäktige. Förutom att vi måste bevaka våra egna intressen måste vi dela med oss åt andra. Frågan kan gälla någon annan församlings utbyggnads- eller renoveringsarbete. Förtroendeuppdraget i fullmäktige är ansvarsfullt, intressant och givande och man knyter kontakter med nya mänskor från andra församlingar. Om man är aktiv både i egen församling och i samfälligheten får man en helhetssyn av församlingsarbetet och det underlättar beslutsfattandet i båda delarna.

Kandidera, rösta och besök Sandudds begravnings plats och du får erfarenheter du sent glömmer.

Jorden runt på åttio dagar?

I dag är det 80 dagar kvar till församlingsvalet. Vad hinner man göra på 80 dagar? Förutom resa runt jorden. – Jo, fundera på vem som bäst representerar mig i församlingsvalet. Och vem jag ska rösta på. Finns det nån sån som jag redan vet att ställer upp. Eller ska jag sätta ett par kvällar på att övertyga den som jag tycker skulle vara en bra församlingsbeslutsfattare att ställa upp?

Ställa upp på vems lista? Finns den listan redan eller samlar jag tio andra som har liknande mål som jag för församlingen? Först tänkte jag skriva tio andra likatänkande. Men det är ju inte det jag vill med församlingen. Det är kanske det jag ofta reagerar mot i församlingen. För mycket likriktning.

Min ideallista skulle nog ha kandidater som är lite olika, tänker lite olika, representerar lite olika. Fast, det skulle ju inte garantera att just jag fick min åsikt hörd, eller? Hur viktigt är det med min lista?

Recept för oss lata församlingsmedlemmar
– som lyfter på hatten för dom som ställer upp

Så på åttio dagar borde jag (först) hinna besluta mig för om jag ska pusha på nån egen kandidat (inom drygt två veckor), (sen/alternativt) kolla in kandidaternas åsikter och välja bland kandidaterna, (så) kolla upp var och när jag kan rösta – och (sist) slutligen gå till valurnan.

Det sista vet jag att jag gör. Jag röstar om jag bara får.

En gång har jag drabbats av sämjoval. Och jag hoppas att ingen drabbas i år. Det förutsätter att det finns tillräckligt med kandidater. Och att församlingen i god tid går ut och informerar om valet.

En gång har jag tackat nej till att vara kandidat, ung kandidat, så det var länge sen ;) Jag minns inte riktigt varför jag inte ställde upp men jag tror att det hade att göra med att jag höll på att växa ur just den församlingen. För jag var inte såå purung längre. 

Nu har vi möjlighet att ge också de riktigt unga en chans. Chans att rösta. Chans att välja en ung kandidat. Möjlighet att puscha på en plus 18-åring att som funderar på om hon eller han vill växa in i församlingen. Åtminstone för fyra år. – Jag kan väl fråga åtminstone.

---
Vad kandidaterna står för kan jag ta reda på i kandidattestet som öppnas på församlingsvalets webbplats i oktober, www.forsamlingsvalet.fi. På samma sajt ska småningom alla församlingars kandidater finnas listade. Där ska jag också hitta församlingarnas information om var jag kan rösta och när.
Och för de mera flitiga: där finns också de blanketter som behövs för att ställa upp kandidater. Kandidatnomineringen avslutas 15.9.

16-åringar

16-åringar som röstar. Är det riktigt klokt? Är de faktiskt tillräckligt mogna att få ett sådant ansvar?

Dessa frågor är berättigade och när jag först hörde om att förslaget diskuterades i kyrkomötet ställde jag mig själv dessa frågor. En viss skepticism kröp in över mig. Jag tvivlade på ungdomarnas förmåga att göra goda beslut och deras intresse för församlingsvalet. Men efter en stund vände det.

Ett av mina huvudansvarsområden i Åbo svenska församling är ungdomsarbete och min erfarenhet är att det är just ungdomarna som oftast har bäst koll på vad som händer i församlingen. Ungdomarna har nyligen gått i skriftskolan och har under ett år fått en grundlig genomgång av församlingens arbete och troligtvis känner de till de flesta av församlingens anställda. Förutsatt att deras skriftskolläger varit någorlunda trevligt har de antagligen en positiv bild av församlingen. De träffar församlingens ungdomsarbetare när han eller hon håller veckosamlingar i skolan. Kanske är de t.o.m. aktiva i församlingens ungdomsarbete, t.ex. som hjälpledare. Min poäng är att ungdomarna oftast är mera engagerade och känner sin församling bättre än deras föräldrar. Varför skulle vi inte ge dem en röst?

Utmaningen ligger i hur vi alla, församlingsanställda och församlingsmedlemmar, skall lyckas ge ungdomarna tillräckligt med information inför församlingsvalet. De har aldrig ställts inför en liknande situation och vi måste hjälpa dem så gott vi kan i början. Vi måste aktivt denna höst berätta om den möjlighet församlingsvalet erbjuder dem och att det är ett konkret sätt att ta ansvar för sin församling. Vi måste uppmuntra dem att vara en levande del av församlingens gemenskap. Detta är en stor utmaning men en som vi definitivt måste möta. Jag är säker på att om vi inbjuder dem att vara med och påverka så kommer de också ivrigt att delta i valet.

Och efter att vi har gjort vad vi kan för ungdomarna så behöver vi inte oroa oss. De vet vad de vill och de vet vad som är viktigt i en församling. Vi kan lita på att de tar ansvar för sin församling.

Var kan jag rösta?

Jag har funderat lite på det här med vallokaler. De har inte ännu, såvitt jag är medveten om, slagits fast ännu, så jag vet inte ännu var jag kommer att rösta. Men det som slog mig, är att hur mycket "besvär" är jag beredd på att lägga ner för att få rösta? Jag har nämligen konstaterat att jag tex inte är beredd att gå till pastorskanlsiet eller motsvarande enkom för att rösta. Jag tror att ganska många känner igen sig i detta. Jag vill helst rösta medan jag gör mina vardagliga sysslor, som tex. i skolan eller matbutiken. Det skulle säkert få fler människor att rösta, då det inte blir som en så stor grej. Så troligen faller nog min röst bort ifall man inte kan rösta på något motsvarande ställe.

Det vanliga och vardagliga livet

Det kom snabbt det här med bloggandet. Jag trodde jag hade mera tid under semestern, men plötsligt var semestern slut och där satt jag, vad skulle jag ta mig till, jag hade ingen aning hur jag skulle bära mig åt.
Men nu i skrivandets stund känns det betydligt bättre.
Jag har varit på stugan under veckoslutet, jag har plockat blåbär och givetvis har mina tankar gått till valet. Anledningen är den lilla Hallå där- intervjun i Åbo Underrättelser för en vecka sen. Där beskrev jag det som gör mig intresserad av församlingsarbetet. Att det är det dagliga livet och de vanliga sakerna med ett kyrkligt förtecken som intresserar mig.

Jag avslutar min andra period i församlingsrådet, visserligen var jag under första perioden bara suppleant. Men med i arbetet ändå. Jag kommer att återkomma till mitt arbete i fullmäktige, diakonikomitte´n och miljögruppen vid ett senare tillfälle.

Nu har vi valet framför oss och det behövs kandidater. Det är intressant att höra vad de tillfrågade svarar på frågan om de kan ställa upp som kandidat i församlingsvalet. En del anser sig vara för gamla, eller så säjer de nej direkt och andra kan ge ett jakande svar genast. Det bästa svaret fick jag nog senaste vecka. Jag frågade en bekant om hon kunde tänka sig att ställa upp i församlingvalet. Hon tittade förvånat på mig och sade att hon inte ens har läst bibeln, så det blir nog inget. Jag förklarade att det kanske inte riktigt var det, som de förtroendevaldas arbete går ut på och hon lovade tänka på saken och återkomma med sitt svar.

Jag har inte heller läst någon bibel helt, även om jag äger fyra biblar. Min första bibel fick jag i början av 60-talet av min morfar, den är skriven med oförståelig text. Den andra bibeln har lika svårläslig text men innehåller också bilder, är ganska stor och har pärmar av trä och läder rygg. Jag har inte läst någon av dessa två, men mössen har smakat på några kapitel i den senare.
Konfirmationsbibeln, som jag fick av Hitis församling 1968, har till och med fått fungera som uppslagsbok. Kunde var intressant att läsa den från pärm till pärm, men det från bli till ett senare tillfälle. Vigselbibeln har fått stå i hyllan orörd.

Med jämna mellanrum ges rapporter om hur många som lämnat kyrkan. Det är fråga om unga mänskor, som kanske inte fått någon förankring till församlingen, därför tycker jag att det viktigt att ungar får rösta och vara aktivt med. Det kan ske förändringar i församlingen sätt att arbeta ifall unga kommer med och för fram sina åsikter vad de vill ha av församlingen. Tiden mellan konfirmation och vigsel kan anses vara för lång tid och att man inte ser något behov av församlingens tjänster under den tiden.

Senaste torsdag ordnades Konstens natt på Svenska gården i Åbo centrum. Där samlades svenskspråkiga men också finskspråkiga åbobor för att njuter av programmet. Detta år deltog Åbo svenska församling med ett intressant och roligt program, de ordnade församlingsval med seriefigurer som kandidater. Valdetagandet var stort och resultatet har publicerats i den lokala tidningen. Jag hoppas innerligt att församlingsmedlemmarna aktiverar sig lika mycket den 14.-15.11. Åbo sv. församling visade att det finns både glädje och humor i församlingsarbetet. Personalen, fräscht klädda i gröna T-shirts, marknadsförde kvällens ”församlingsval”. Så här vill jag se min församling, nära och aktivt med där det händer, kontakter utan krusiduller.

Första gången i Johannes

I min församling, Johannes i Helsingfors, är det inte bara 16-åringar och andra ungdomar som i år första gången får rösta i församlingsvalet. Det är första gången det överhuvud ordnas församlingsval. Församlingsmedlemmarna har visserligen fått välja kyrkoherde, men inte förtroendevalda.

Johannes är inte den enda församlingen som är i den situationen. Liksom många andra församlingar i Borgå stift och hela kyrkan är Johannes en ny församling, som har bildats genom sammanslagning efter senaste församlingsval. Johannes bildades 1.1.2009 av de tidigare Norra och Södra svenska församlingarna och Tomas församling.

Dethär betyder att det nuvarande församlingsrådet bildades genom att församlingsråden i de tidigare församlingarna inom sig valde företrädare i Johannes församlingsråd.

Genom sammanslagningen blev Johannes med sina drygt 12 000 medlemmar den största av de tre svenska församlingarna i Helsingfors. Det betyder att församlingsrådet har 14 medlemmar och att församlingen får utse 3 medlemmar i gemensamma kyrkofullmäktige. Eftersom den kyrkliga samfälligheten i Helsingfors har så många församlingar, får de enskilda församlingarna välja ovanligt få medlemmar i fullmäktige.

I många sammanslagna församlingar ställs kandidater upp på listor som företräder de gamla församlingarna. I Johannes församling vill de flesta emellertid medvetet satsa på att bli en gemensam ny centrum- eller cityförsamling. Därför blir det knappast listor utgående från de tidigare gränserna.

Å andra sidan är vi just nu inne i ett spännande skede, då ingen vet hur kandidatnomineringen sist och slutligan kommer att se ut. Det behövs bara 10 församlingsmedlemmar för att bilda en valmansförening och ställa upp kandidater.

Som ombud för rörelsen Kom alla frågade jag en del bekanta om de ville ställa upp en Kom alla-lista i församlingen. Några församlingsmedlemmar har undertecknat uppropet för Kom alla andra har i samtal berättat att de omfattar rörelsens målsättningar.

Som svar på min förfrågan fick jag höra att några medlemmar i det nuvarande församlingsrådet har planer på att ställa upp en lista, som kanske kunde betecknas som en samlingslista med rum för olika grupper i församlingen. Därför tyckte jag det var lika bra att inte ställa upp någon Kom alla-lista utan lovade i stället bli medlem i valmansföreningen för samlingslistan.

Många tror att det blir sämjoval, om det finns bara en lista i valet. Men om en valmansförening ställer upp fler kandidater än det antal som skall väljas in får församlingsmedlemmarna avgöra vilka som blir medlemmar och vilka som blir suppleanter.

En valmansförening i Johannes församling får ställa upp högst 28 kandidater (dubbla antalet medlemmar) för församlingsvalet och högst 9 kandidater (tredubbla antalet medlemmar) för gemensamma kyrkofullmäktige.

Om det blir val med en lista blir det ett rent personval, där väljarna har att ta ställning till vad de enskilda kandidaterna står för. Jag hoppas att flere kandidater skall föra fram Kom alla-rörelsens målsättnigar. Vad jag vet torde åtminstone seniorerna och ungdomarna i församlingen ställa upp egna kandidater – ifall de inte ställer upp egna listor, vem vet? Och visst är det viktigt att olika delar av församlingen också blir representerade, fast inte nödvändigtvis enligt de gamla församlingsgränserna.

Varför förstår jag inte predikan?

Det här inlägget skriver jag både i egenskap av församlingsmedlem och från positionen som aktiv valarbetare.

En sak som irriterar mig när jag går i kyrkan är att det sällan är en predikan som jag känner att är riktad till mig. Jag njuter av liturgin som är vilsam, men väntar mig att få något ut av predikan, någon tanke eller idé som kan nära mig under närmaste veckan. Jag vill lyssna på predikan och jag vill förstå den. Jag spetsar öronen och koncentrerar mig på att lyssna. Jag har en politices magister examen och anser mig inte vara alltför mycket bakom flötet. Ändå är det svårt att hålla sig fokuserad efter de första 10 minutrarna. Och när predikan efter 20 minuter fortsätter med att ge sig in på att förklara den fjärde eller femte poängen, så önskar jag bara att det skulle ta slut. Det verkar som om predikan är riktad mer till en teologkollega än till mig. Är det då mig det är fel på eller kan det vara predikanten?

Språket är ett enormt viktigt redskap för de som arbetar i församling och kyrka. Utmaningen är att kommunicera kyrkans budskap så att dagens sekulariserade människor känner att det har relevans i deras eget liv. Då budskapet känns betydelsefullt ger det trovärdighet åt avsändaren.

Vad har då detta att göra med församlingsvalet? Jo, de som är med i församlingens förtroenderorgan är en viktig länk mellan församlingsmedlemmarna och de anställda i församlingen. Enligt demokratiska principer är deras främsta uppgift är att verka som representant för gemene församlingsmedlem. Deras uppdrag är att inhämta tankar och åsikter från gräsrotsnivå och sedan låta dessa tankar och åsikter komma till uttryck i beslutsfattandet som gäller hela församlingen. Som förtroendevalda har man t.ex. inflytande över verksamhetsplaner, anställningar och budgetmedel för personalutbildning.

Det behövs alltså ambassadörer för gräsrotsnivåns åsikter. Studerande, hemmamammor eller –pappor, butikskassor, städare, sjukskötare, ingenjörer, direktörer och pensionärer samt alla andra, nu är det dags att lägga två strån i kors. Allas åsikter behövs för att forma framtidens kyrka. Ställ upp i valet!

Församlingen behöver beslutsfattare av olika åldrar, olika kön och med olika bakgrund.

Vi har en fantastisk möjlighet!

Jag ser fram emot församlings-valet. Jag är inspirerad att börja!

Ofta tänker vi oss kanske försam-lingsval som rätt opersonliga, byråkratiska och oinspirerande. Det kan vara svårt att få tillräckligt av församlingens medlemmar intresserade att ställa upp som kandidater. Om det blir val väljer få församlingsmedlemmar att rösta och om de gör det har de svårt att veta vad de olika kandidaterna står för. Dessa är naturligtvis stora utmaningar som man möter vid varje församlingsval. Men trots dessa utmaningar är jag inspirerad.

Församlingsvalet är en fantastisk möjlighet! Ofta glömmer både församlings-anställda och församlingsmedlemmar det. Vi fastnar i yttre ting likt de jag nämnde ovan istället för att låta oss bli inspirerade av församlingsvalet. Låt oss därför se församlingsvalet som en chans att samla alla kyrkans medlemmar för att gemensamt forma den. Låt det bli ett tillfälle då alla erbjuds möjlighet att bidra till den kyrkliga gemenskapen, oberoende hur aktiv eller icke-aktiv man tidigare varit i församlingen. Vi, både anställda och medlemmar i en församling, behöver visa att församlingsvalet är en möjlighet för alla att vara med och påverka. Vi behöver inse att det är en möjlighet att nå de medlemmar som vi normalt inte kan nå.

Vi har alltså en fantastisk möjlighet att göra detta val till ett storslaget vittne för kyrkans heliga gemenskap. Möjligheten finns, men finns inspirationen?

Jag går hoppfullt in i denna höst. Jag tror innerligt att många vill påverka i kyrkan och vara en levande del av den gemenskapen. Jag tror att kyrkans anställda och medlemmar vill vara en del av denna spännande processen. För egen del är det ett sant nöje att få jobba med valet denna höst.

Jag är inspirerad att börja. Hur är det med dig?

Vad berör det mig?!

Bloggar, affischer och videosnuttar. Pinsar i regnbågens alla färger. ”Ställ upp som kandidat”, ”lägg två strån i kors” och ”rösta, rösta, rösta”. Brist på synlighet för församlingsvalen 2010 borde det inte vara. Bra så.

Men det räcker inte. Nu vet jag att det blir val men vad får mig att bli engagerad? Vad får mig att på min fritid prata församling eller att en söndag morgon i november-slaskväder-på-farsdag-och-allt kravla fram till vallokalen (när jag nu ändå glömde förhandsrösta!). Vad berör det mig?!

Förra veckan utmanades deltagarna på familjelägret i Pieksämäki med denna fråga. Vad motiverar dem att ställa upp som kandidat eller vad får dem att rösta? Här kommer svaren (något redigerade).

”Jag skulle ställa upp som kandidat för att påverka församlingens verksamhet. Jag skulle rösta för att få in personer som vill göra något, som vill påverka.”
”Församlingen/kyrkan bygger på Bibeln. Dagens människor försöker göra kyrkan mera lik samhället. Det är viktigt att rösta för då har man en chans att påverka framtiden.”
”Jag har suttit i gemensamma kyrkofullmäktige i två perioder. Det är viktigt att alla drar sitt strå till stacken och är med och påverkar.”
”Varför inte?”
”Om du vill påverka vad som händer dig själv och din närmiljö. Ställ upp eller uppmana någon annan att ställa upp i församlingsvalet. Och se till att du själv röstar!”
”Tänker rösta. Det är ett ansvar! Din röst är viktig!”
”Så att inte vem som helst bestämmer i församlingarna.”
”För att se till att rätt saker händer.”
”För att jag vill påverka, Guds vilja ska få ske. För att få in en kandidat som har rätta värderingar”.
”Aktivera sig, påminna sig om allt vad man får som församlingsmedlem. Påverka istället för att klaga”.
”Det är viktigt att påverka församlingens framtid.”
”För att det skall vara rättvist och så att man får känna att man kan påverka valen.”
”Det är viktigt arbete! Det är ju självklart.”
”De viktigaste besluten fattas av församlingsrådet, därför är det viktigt att posterna besitts av ansvarstagande personer”
”Det är ett enkelt sätt att påverka vad som sker i församlingen”
”Jag skulle ställa upp för att sänka medelåldern i fullmäktige från 70 till 69. Och för att ungdomarna ska få en röst i församlingen.”

Jag då. Vad berör det mig? Varför skulle jag engagera mig? Joo, för att jag har en eller två idéer till aktiviteter för min hemförsamling. För att jag alltför ofta hör mig själv klaga på hur saker och ting ”borde” göras. För att jag anser att det behövs förnyelse. Och för att jag helt enkelt som församlingsmedlem har ett ansvar. Därför.

Rösta för första gången

I år är det första gången jag har möjlighet att rösta i församlingsvalet, då jag fyllt 16 år. Det känns lite nervöst, man känner ju sig helt ny i det här. Vad är det här? Varför skall jag rösta? På vilket sätt påverkar det mig? De här är frågor som troligen snurrar i många av våra huvuden. Vi som ska få rösta första gången.

Förra sommaren blev jag konfirmerad. Fastställde att "ja, jag vill höra till församlingen". Fast jag personligen inte är aktiv inom församlingen i min kommun, hör jag ändå till församlingen och de beslut som fattas kommer att påverka mig. Så genom att rösta har jag möjlighet att välja en kandidat som står för mina åsikter, det jag vill ha fram inom församlingen och som troligen kommer att fatta sådana beslut som jag gillar. Därför är jag glad över möjligheten att få rösta. Nu kan jag påverka!